Genusmogulen

Damer och herrar!

Först ska jag be om ursäkt för ett segt uppdaterande, men så kan det blir ibland. Det är alltså inte media som har varit ovanligt väluppfostrat och genusmedvetet.

Den 12e september tyade jag plocka upp en Metro dock och läste Sportdelen. Det här stod bland annat:




Härligt! Mindre fräscht tyckte jag det var att direkt till höger om detta citat hitta en artikel om herrallsvenskan aka "allsvenskan":



Just saying. Ni kan ju hålla er till dam/herrallsvenska istället så man slipper bli så förbannat förvirrad.

"Med vad i... Ska hon ge sig på smurfarna nu också?!" tänker kanske ni. Jajamensan, det ska jag. Och efter min utläggning kommer alla förstå varför smurfarna upprör mig.

Låt oss titta med fågelperspektiv på smurfarna. De är små blåa figurer som bor i skogen. Ah, låt mig rätta mig själv: små blåa gubbar. Smurfarna består nämligen av diverse spännande gubbar som alla har olika personligheter. Undantaget är tjejsmurfen, som med sitt sexiga uttryck finns till endast för att... Ja. Vara sexig.

När jag var liten lästen jag smurfarna. Jag minns speciellt en smurfhistoria där den onda trollkarlen Gargamel förvandlat tjej-smurfen (Hette hon Smurfette? Minns ej.) till att få alla andra smurfar att bli kära i henne. Gud, vad ond hon var, minns jag att man tänkte. Dumma tjej-smurf.

Titta på bilden ovan. På det sminkade och uppklädda undantaget som inte besitter någon mental förmåga. Jag blir rädd när jag tänker på att barn ska se den här filmen. Smurf-jävlar.